Me, myself and I. And the PA.

Inre PA-baserad monolog:
Hojjs: Mitt strukturerade, intelligenta, allvarsamma och kloka jag.
Jojjs: Mitt naiva, spralliga, konstnärliga, sprudlande och dumsnälla jag.

Jojjs: Men hallå där! Vad tror du att du håller på med?
Hojjs: Jag ber dig käre kollega att förtydliga dina uttalanden.
Jojjs: Jamen, jag kommer inte orka med det här PA:t! Du märker ju själv att det är jobbigt att bara snacka om det!
Hojjs: Jag tänker inte flumma bort mitt PA, jag tänker göra något tufft, häftigt, och världsomvändade.
Jojjs: Jahadu, men det kommer inte bli världsomvändande när du ligger där och gråter i januari när det blivit pannkaka av alltihop. Varför inte byta nu medan du kan och jobba med något trevligt och okomplicerat som du inte behöver vända alla taggar ut för att prata om?
Hojjs: För att jag inte är någon fegis och aldrig har varit det!
Jojjs: Nä du är dum i huvudet! Korkad! Varför ska du vara så envis och slåss hela tiden! Varför ska du behöva proklamera din rätt till existens hela tiden! Ta ett år ledigt från gayigheterna nu när du har chansen, du kommer ju inte palla det här!
Hojjs: Jag pallar allt jag vill! Ingen har någonsin sagt att det ska vara lätt, och jag tänker inte låta dig hindra mig från att sälla mig till hjältarna som gör och inte tycker!
Jojjs: Tjommenvisst lilla toffelhjälten, det är säkert ett skitbra tillfälle att dänga lite vett i din omvärld, men det kommer likväl dänga vettet ur dig!
Hojjs: Men det är ju det här jag vill! Det är det här som det verkligen kan bli något av!
Jojjs: Jaha. Ge mig en enda anledning till att just du ska göra det här just nu för din egen skull.
Hojjs: Heh...

Ja. Så ser det ut. Frågan är om jag vill spendera 100 poäng som sprudlande HBT-hjälte eller en liten grå men ack så harmonisk toffel.