Ack dessa artärer

Om onsdagens bravader var dramatiska, så var de en grodfjärt i jämförelse med vad som kan hända under en naturkunskapslektion.
Jag visste faktiskt inte att jag var så extremt rädd för blodtrycksmätare. När de kom in i rummet och min vänliga lärare snällt förklarade att vi skulle ta blodtrycket på varandra bara för skojs skull blev mitt cirkulationssystem väldigt ambitiöst, pulsen gick upp i 120 och min hjärna bombarderades av impulser att slänga mig ut genom fönstret. Svetten började lacka min panna och händerna skakade när jag plockade upp mätinstrumenten medan jag funderade på varför jag var så panikslagen.
Jag har faktiskt ännu inte lugnat ner mig ännu, adrenalinet susar fortfarande omkring men jag känner mig ändå väldigt stolt. Jag gjorde det. Och jag har uppenbarligen ganska lågt blodtryck, det var ju en överaskning efter alla de gånger jag oprovocerat fallit avsvimmad till marken.