The Galej

När jag fick ett pannband över ögonen och ett par skor på fötterna en seg söndagskväll anade jag att det var något på G. När jag sedan fick handklovar över tassarna och fördes bort i en vilt främmande bil där min musik dundrade ur högtalarna misstänkte jag att det kanske hade något med min födelsedag att göra. Det hade det. Efter att ha blivit vilseledd att brutalt snava på en betongtrapp togs ögonbindeln av och jag befann på Sesskans territorium där alla mina bekantskapskretsar skrek grattis och blåste serpentiner i fejjan på mig. Just att se Hermanbarn vid sidan av filmismänniskorna var en upplevelse i sig, om min hjärna hade varit en växellåda hade den antagligen skurit, men denna mystiska kombinations enda konsekvenser verkar vara att en nejmenjagharjuintesminkatmig-slinga gick genom min skalle ett par gånger för mycket.

Det blev pannkaksparty på övervåningen, och jag antar att jag måste vara en rätt genomskinlig person då det kändes som om allt var klipp och skuret efter mina innersta önskemål. Eller så bräker jag ut rätt ofta att citronkesella is the shit.
Såhär efteråt förstår jag vilka fantastiska och lätt fanatiska vänner jag har, och om du inte fått ett tack-sms så beror det på att jag inte hade ditt nummer, men jag vill ändå säga TACK till varenda en som gjorde min kväll till oförglömlig bland alla andra förglömliga kvällar.

Visserligen lämnade jag partajet okristligt sent med tanke på att min färd till vår vackra hufudstad skulle påbörjas kl 5 nästa morgon, men lite sömnbristsrelaterad seghet och blåslagna knän är faktiskt sånt som man får räkna med när det ska kalasas.

Vill du lapa i dig lite mer kuriosa kring kvällen finns det några smaskiga detaljer hos Jessica.