Julbryderier

Kära bloggläsare. Jag börjar inse att jag har ett par stycken sådana, ett tag trodde jag att det var tre. Men allteftersom tiden gått har alltfler relativt obekanta människor avslöjat sig som hängivna läsare. Man tackar allra ödmjukast för att ni spenderar er värdefulla tid med att läsa mitt blaj.

Imorse var det snor och julpyssel som gällde. Jag har klippt och klistrat och noggrant dekorerat typ 50 julkort, så jag har lite klisterkoma. Julen är alltså i antågande i år igen och jag är fortfarande inte imponerad.
Jag gillar verkligen inte den här allmänna kollektiva julen. Jag vill ligga hemma, äta godis och ha tid till att spela Settlers och poker med min familj, men jag vill INTE bli mentalt våldtagen av en massa glada tomtar, manipulerad att alla faktiskt behöver en GPS och känna stressen över att julfriden verkar vara trög på att infinna sig.

Kära vänner. Härmed avsäger jag mig vänligt och bestämt mina julklappar. Jag ser hellre att ni slipper ångesten över att hitta en bra, genomtänkt och lagomt billig klapp än att jag ska stå där med en näshårstrimmer och försöka hitta det ärligaste tacktonläget möjliga. För jag skulle faktiskt vara tacksam, man vet ju aldrig om en dylik pinal kan rädda livet på en i framtiden då man blir gammal och tycks genomgå en andra hårspubertet. Nåväl, det där lät kanske lite egoistiskt, men ni kanske förstår vad jag menar. Har ni bestämt er för att promt visa att jag är en hyvens prick så kan ni väl röva bort mig på en fika på stan i mellandagarna eller nåt.
Och den oundvikliga frågan. Kommer ni få julklappar av mig? Var inte alltför säkra på det. I så fall billigt skit som jag tillverkat alldeles själv.