Det tar ungefär 8 minuter att gå nerför Baldersbacken. Gör man det med en Sesskan hinner man bikta ur sig det mesta, vilket sannerligen behövs eftersom jag inte vet vad jag håller på med. Men, eftersom det här är offentligt material måste jag göra som vårt undermedvetna och krytpera skiten så ni förstår lägets komplexitet utan att förstå någonting väsentligt. Freud kommer hädanefter att älska mig.
Jag sitter en onsdagkväll halv ett djupt försjunken i en mjuk soffa och ser en hysteriskt rolig film. Något man njuter väldigt mycket av men som ändå inte riktigt är sånt som man regelbundet bör pyssla med. Det stora kruxet är att jag äter chips. Och jag tror att det faktiskt är någon annans chips, som kanske kommer sätta sig i kranskärlen och sluta med en hjärtinfarkt. Får jag äta de här chipsen? Goda är det i alla fall, och jag är ju inte helt säker på att de tillhör någon annan, kanske är de tillochmed en present till mig? Men, det är dillchips som visserligen är rätt gott, men vill jag inte egentligen ha franskaörterchips som det är så himla svårt att få tag i? Jag gör ju rent objektivt sett ingenting fel eftersom skålen står där alldeles obevakad, det är knappast så att jag krypit upp i skafferiet och nallar ur påsen i smyg.
Men. Jag vet hur ont det kan göra om någon äter ens chips olovandes.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
oj, det handlar inte om chips va..? jag tycker om min kära kusin väldigt mycket även om hon råkat tagit andras chips!
hello! du måste ju rädda den andra från att få fettet i blodkärlen genom att heroiskt offra dig (alltså äta chipsen)
jacke är så totalt oinsatt att det är roande ^^ I KNOW EVERYTHING och jag röstar på att käka chipsen så länge du inte mår dåligt av det. man ska inte föräta sig ;)
Skicka en kommentar