Flyttbryderier

Dagen inleddes med ett varv i skogen, bara för att jag vaknade och var så vansinnigt opepp, man måste ju få lite pli på sig. Sen var det stök och bök, resultatet blev att skrivbordsinnehåll och hyllboende prylar mötte sitt öde i flyttkartonger.
Flyttkartonger är onda. Ett av de ljud som jag avskyr mest i hela världen är papp som skrapar mot papp, gnisslande griffeltavlor är näktergalssång i jämförelse. Det värsta är när man ska packa upp själva kartongen och bearbeta konstruktionen så den platta kartongen blir en fyrkantig sådan, skrap skrap skrap som får mig att känna mig som en ilsken tjur med migrän i en säckpipeorkester. Så jag uppfann tekniken att slå ihop flyttlådorna, det funkade rätt bra, jag lyckades bara slå sönder en kartong. Plus att man känner sig rätt häftig när man kan göra konstruktiva saker med knytnävarna.
Annars är det rätt jobbigt, man dömer gamla vänner som heter saker som Kattis och Skutten till döden eller Myrorna och avgör vilka minnen man vill minnas och bevara. Men, jag är egentligen hopplös på att slänga saker, jag älskar skräp men har lite svårt att avgöra vad som egentligen betyder något. Nåväl, brev, personliga presenter och roliga minnen är fridlysta. Men jag har slängt min vykortssamling… Jag insåg att jag inte behöver 50 oskrivna vykort med hästar, hundar och blommor, det gjorde ont men snart minns jag inte eländet längre. För jag kommer faktiskt spara min tommadeodorantersamling, jag är ju inte helt bäng och kan det här med prioriteringar.