Om Att

Att bli insyltad i vänners privatliv är otroligt smickrande och lika upplyftande som under mellanstadiets dramatiska dagar, samtidigt som lite flörtande hit och dit tvingar en att se sina näras relationer med nya, oftast av förvåning lätt uppspärrade, ögon. Och att slippa vara personligen inblandad i det amorsrelaterade infernot är naturligtvis en riktigt stor bonus.

Att äta våfflor med gamla goa vänner är inte heller att förakta, speciellt inte när våfflorna kombineras med ohälsosamt många avsnitt anime blandat med en hel del helt oprovocerade påhopp på lurviga feminister. Huruvida dessa mer eller mindre olurviga feminister spottar galla på mig just nu för att jag inte orkar dänga en retorisk känga i den lilla blonda mannen, känner jag inte för att bry mig om. Jag bara antar att hans katt Harry dikterar honom med en väl utförd imperiusförbannelse.

Att äntligen välja PA är en befrielse. Men att inte skriva sin svenska som man ska är däremot en källa till den där knuten i solar plexus, så jag antar att jag måste återgå till mina hårda pluggerier på gymnasienivå.