Lite gung i gumpen

Fördelen med ett tomt vardagsrum är ytan, fördelen med en upptagen familj är fenomenet ensam hemma, fördelen med ljudnördar är att de införskaffar en präktig ljudanläggning och fördelen med att dansa som en liten tok är att man blir glad och får träningsvärk kring baksidan av nedre bröstkorgen. Det här är tillochmed träningsvärk som är liten mysig, jag kan knappt tro det själv. För den begränsar mig inte, och det svider bara lite när man drar ihop skuldrorna.
Nåväl, gårdagens äventyr i vardagsrummet gav mig insikten att jag inte vet hur normala människor dansar, att jag antagligen inte dansar som dom och att det är stört roligt. Och som om glädjen inte hade någon ände, för det har den ibland, så har jag insett att jag faktiskt kan shakea ass. Oh yeah. Det kunde jag inte förut, jag hävdar att det är friskis som stärkt mina rumpkontrollstalanger.

Regnet har flytt. En ny dag är här.
Marken glittrar vit, allting stilla är.

Ovanstående är egentligen en jättefin liten visa som jag nynnat hela sommaren, en sommar som blev rätt blöt på alla möjliga sätt och vis, och jag önskar så att ni kunde förstå hur vacker den är. För nu ser den mest ut som halvtaskig mellanstadiepoesi.

Okej, helgen är avklarad och jag lever fortfarande med hälsan i behåll. Veckan som kommer lär också bli stört belastad, men jag tror att det borde gå. Och om ynka 6 dagar kommer kärleken in genom dörren. Bella, du är så efterlängtad. (Jag känner mig gravid.)