måndag 10 september 2007

What a dreadful day

När jag skaffade dreads trodde jag att jag skulle slippa vissa saker. Borsta håret, använda balsam och ständigt hålla koll på hårsnoddarna. Idag har dock min illusion krossats och jag har haft min första dåliga hårdag. Igår tvättade jag älsklingstovorna extra noggrant, vaxade in dom och lirkade med virknålen i 1,5 timme, konsekvenserna av detta pyssel blev att när jag vaknade imorse så var dreadsen förbannade. Att jag projicerar karaktärsdrag på barret är något som skulle kunna vara förstadiet av något som jag skulle kunna bli inlåst för.


Min bänkgranne angående marginellt klotter:
”Botch..?”
”Butch.”
”Vaddå butch?”
”Jamen butch-femme-principen vettu.”
”Jaha, tänk vilka saker man lär sig i gymnasiet ändå.”



Det här är sista riktiga natten i Kovland. Sorgligt. Idag har det dessutom varit rätt mycket folk hemma, och vi har haft en sån där eftermiddag då vi bara skrikit åt varandra på ett bra sätt, för inget är så roligt som att variera vilda diskussioner med totalt skamlösa påhopp. Sånt vänder vanlig retlighet till retorik på högsta nivå. Min mor är föresten den enda i min familj som kan äta med kniv och gaffel, ett mycket intressant fenomen.
Imorgon kommer jag antagligen att bli ivägdragen som moraliskt stöd till Pinx, fastän jag är den enda i sällskapet som inte är hetero. Vari logiken i det resonemanget finns har jag ännu inte klurat ut.

Inga kommentarer: