Nu börjar hösten komma på allvar igen, och det känns väldigt bra. Någon annan som också tycker att hösten är bra måste vara vädret som har en hel årstid någorlunda fri från prestationsångest. Ingen förväntar sig någonting av hösten, är det bara blött och grått så finns det tillochmed tokar som passar på att sitta inne och dricka glögg i godan ro. Allra värst måste sommaren ha det, sköter den sig inte kan den bli illa omtalad i flera år efteråt.
Storspovarna har lämnat Kovland nu, ängarna ligger sovande öde. Snart ska jag följa fåglarnas exempel, jag ska breda ut mina vingar och segla ut mot nästa destination, mot min egen soluppgång. Fast vi ska ju bara 13 km österut, så det där med segla påminner ju mer om ekorrar som det för tillfället bara kryllar av. Trevliga varelser må jag säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar