Ibland så måste man ta det lite lugnt...

Jag brukar sällan skolka Herman, speciellt inte när jag har ansvaret. Men ikväll ger kroppen mig en föraktfull blick och säger med släpig röst att "Du skulle bara våga..." Mer konkret säger kroppen så när man känner att man håller på att svimma på claesolssonbron, och det hade inte varit någon hit direkt.

När man är ensam hemma och tar det lugnt, snyter sig och dricker häxbrygd med stört mycket ingefär har man dessvärre en hel del tid på sig att oroa sig.
Det har nämligen inte nyttjats några bajspåsar på ettochetthalvt dygn; Bellabing hyser en viss ovilja till att sätta sig ner i buskarna hur långt man än promenerar, och det känns inte alls bra... Jag blir så nojjig, jag får för mig att mitt älskade hundskrälle ska falla död ner vilken sekund som helst, bara för att den här hösten verkade bli så otroligt bra, bara för att man inte kan få vara glad någon längre stund i taget, och bara för att alla små lurviga jag älskar har en sån irriterade ovana att försvinna i förtid. "Men," säger den lilla förståndiga rösten i mitt huvud som jag faktiskt har, "Det är ju faktiskt troligast att hon bara är lite hård i magen av flytten, imorgon kommer hon vara i topptrim, pigg och glad igen!"
Och kanske det, för om jag inte har helt fel stiger just nu en lätt doft av hundprutt från lurvet bredvid mina fötter, så det verkar ju inte vara helt stopp i systemet.


Måste bara smyga in ett citat. Bara för skojs skull.

~*Joe*~ säger:
gör inget som jag inte skulle ha gjort..
"X" säger:
HAHA
"X" säger:
sa flatan till slampan