The worlds greatest picknick!

Det kan faktiskt vara så att uppmärksamma personer noterar att merparten av mina blogginlägg handlar om gårdagen och skrivs under förmiddagen, och att jag är helt osynlig i cyberspace efter kl 4. Jag lever nämligen utan tv och internet, min enda kontakt med världen utanför Haga är väl P1. Man får en massa tid över, det är helt fantastiskt, tid som kan användas till att måla kök, stöka i nya rummet och läsa böcker. Jag sörjer dock bussfärderna till och från Kovland, som jag så sent började utnyttja som heliga litteraturbadarstunder. Sen gillar jag det här med att ha flera böcker på G samtidigt, just nu är det "Den jag aldrig var" på nattduksbordet, "Kärleken skär djupa sår" (aha) i cd-spelaren och latinsk poesi i väskan. Tjoho.

Nåväl, igår var det skoj. Yoga på gympan, som var rätt roligt men alldeles för långsamt för en rastlös människa som jag. Dock var det grymmaste femmebruden i kvinnominne som ledde, men det är en helt annan historia. Sen, band vi för allas vår vackraste Emmas ögon och drog iväg med henne på födelsedagspicknick på Norra. Så otroligt mysigt. Jag gillar verkligen mina brudar. Många glittriga tankar till er alla.

Efter en vansinnigt rolig naturkunskapslektion känns det här hur bra som helst. De fjärilar som förr varit knutna med små trådar kring mina revben är nu bortflugna och kvar finns bara silverklockor.
Jag skulle verkligen vilja vara en person som får andras små silverklockor att plingelinga. För jag har nyss pratat med någon som bara genom att verkligen kunna inge känslan av ärligt intresse av att höra vad jag säger fick alla klockorna att tillra med mässingsorkesterambitioner.
Nu ska jag iväg på teckningsprojekt efter att ha ätit lite gröt, och sedan ska jag hem och hämta skrivbord och annat skrot i Kovland innan Herman. Sista grejorna ur mitt rum. Hoppsan.