Det första beviset på att jag drabbats av bloggberoende är att jag tycker jag varit borta länge när jag inte skrivit på tre dagar. Det andra beviset är att jag känner mig skyldig att förklara varför.
Förklaringen är en mjuk päls, en liten nos som buffas, fyra ben som vill gå på promenad, en liten fegskit som mullrar på alla läskiga gubbar/påsar/soptunnor/löv och en hallmatta som tenderar att bli lite fuktig om det mjuka pälsiga blir lite oroligt.
I övrigt förstår jag inte vad som händer. För en vecka sedan var jag glad över att jag trots allt verkade bli lite poppis, herrgud folk pratade tillochmed med mig, men vad har hänt nu egentligen? Luktar jag konstigt? Mja, det kan ju diskuteras. Men faktum är att jag till allmänhetens och mina sängkläders oändliga lättnad hittat igen mitt dreadsschampoooo, så nu kan jag äntligen börja tvätta trasslet igen. Hur länge den lavendeldoftande geggan varit bort är väl ändå någonting som vi inte behöver diskutera...
Balkongen har också invigts på riktigt. Mitt i luften under den nästan stjärnbeströdda himlen ovanför trafiken och de glittrande stadsljusen kan man sitta inlindade i filtar, dricka te och äta paradischoklad med en riktigt god vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Inte för att jag vill antyda något men jag ääääälskar choklad, filtar och.. ja allt du nu sa^^ Väntar på ett inflyttningskalas minsann. Glöm inte att röja rummen för imorgon är det städrazzia.
Och jag tycker inte att du luktar konstigt.
Puss babe
Har ni inte gjort av med den där jävla paradischokladen än?
Jessica: of course babe.. :*
Nox: Vi hade 30 lådor, och eh, det är 15 kilo.. och eftersom vi inte planerat att dö av hjärtsvikt antog vi lite förhållningsregler kring chokladen.. men till allas besvikelse så är den faktiskt slut nu.. :| omg. hur ska jag överleva...
Skicka en kommentar